Detta har hänt: Jag tittade på klockan. Tio över sex. -''Lucas borde vara här snart'', mumlade jag och mammas blick ändrades snabbt. -''Lucas? Ska han hämta dig? Jag trodde att du skulle åka med Camilla'', sa mamma förvånat men samtidigt väldigt oroligt. -''Är du seriös? Han är min pojkvän mamma, så ja, han ska hämta mig''.

Jag trodde att hon hade kommit över hela den där insidenten nu. Lucas är en underbar kille när man lär känna honom men tyvärr så hann han inte bli så bekant med mamma innan det där hände. Lucas gick ut ur bilen för att möta mig men hann inte så långt inna jag var framme. -''Hey babe!'', sa han glatt och kysste mig. -''Hi'', log jag och besvarade kyssen innan vi satte oss i bilen. Det sista jag ville var att kvällen skulle spåra ur totalt precis som förra året. Då fick jag åka ambulans klockan 4 på morgonen och sedan åka till polisstationen på förhör. Det var inte riktigt så den kvällen var planerad, men eftersom jag var med Lucas förväntade jag mig inget annat än katastrof. Men jag hoppades bara att detta året skulle bli annorlunda.

*Grace's perspektiv*

Vi satt ganska tysta i bilen hela vägen. Trafiken rullade på bra så vi skulle hinna dit precis i tid. Jag hade aldrig varit på den nattklubben förut men det var ett av Lucas' favoriter, så jag antog att det skulle bli bra. Min mobil plingade och jag tog upp den ur väskan för att kolla vem det var ifrån, men jag kunde gissa innan vem det var.

From: Mom <3

''Hur kommer du hem ikväll? Jag tror ju knappast att Lucas håller sig nykter för att skjutsa hem dig, och jag vill inte att du går hem själv, och du åker inte med någon som har druckit.''

Jag suckade lätt. Varför ska hon alltid vara så överbeskyddande?. Lucas som hade hållit ögonen på vägen hela tiden tittade till slut på mig. -''Is something wrong?''

-''What? No, no, it was just my mom'', sa jag med ett svagt leende och tittade sedan ner i telefonen igen för att svara.

To: Mom <3

''Jag tar väl bussen, eller en taxi, vet inte än! Sluta oroa dig över allt hela tiden! Jag är inte 8 år längre, jag kan faktiskt ta hand om mig själv! Det kommer inte bli som förra gången, ok''

-''She still doesn't like me, huh?'', sa han efter att jag hade lagt ner mobilen i väskan igen. Jag sa ingenting. Vad skulle jag säga? Han hade ju rätt, mamma gillade inte honom och det hade hon aldrig gjort, och det visste han säkert men jag ville ändå inte slänga det i ansiktet på honom.

-''I..she's just...'', stammade jag fram. Han höjde ett ögonbryn. -''It's okay, Grace, I know she doesn't''.

-''Okay, no, she doesn't...she did from the start tho, but after that thing last year...well, she thinks I'm still 13 years old sometimes, you know'', förklarade jag.

Han nickade till svar och slog på radion. En välbekant röst fångade min uppmärksamhet. Jag var inte helt säker på om jag hörde rätt, eller om det var den personen som jag tänkte på.

-''Oh God, not this crap'', mumlade Lucas och var precis på väg att byta radiokanal.

-''Wait!'', utbrast jag. Han tittade undrande på mig och tog bort fingret från knappen.

-''I mean...'', jag harklade mig. -''Do you know who sings this?''

-''Isn't it that gay band, direction something, I don't know, why do you care? They suck'', sa han och denna gången bytte han. -''I don't know...just wondering''

Vi var tvungna att åka omkring en stund för att hitta en parkeringsplats. Det var väldigt mycket folk utanför och klockan var inte ens halv sju än. Innan jag gick ur bilen tittade jag mig i spegeln som jag hade framför mig och lade på ännu ett lager läppstift. -''Okej, let's do this'', sa jag tyst för mig själv och gick ut. Lucas tog snabbt tag i min hand och vi började gå mot ingången.

Musiken spelades för fullt i högtalarna. De flesta satt vid baren eller åt middag i andra änden av rummet. Det var en blandning av nattklubb och restaurang kan man säga, vilket jag gillade för då fanns det något att välja mellan.

En utav mina närmaste vänner Camilla satt vid baren när vi kom in och vinkade genast in oss. -''Hiiii! Happy birthday darling!!'', sa hon uppspelt och ställde sig upp för att ge mig en kram. Hon kastade sig bokstavligen i mina armar och lukten av vodka stank från hennes mun när hon pratade. -''Hi Cam, thank you so much'', sa jag och besvarade kramen med ett leende.

-''How many drinks did you have before we got here?'', skrattade jag och slängde blicken över barbordet framför henne där tre tomma glas stod. Jag sa ingenting utan höjde bara ett ögonbryn. -''A few guys bougth me a drink, that's all'', sa hon oskyldigt.

-''You're hopeless''. Hon småskrattade bara och klappade med handen på barstolen bredvid mig. -''Sit, a few drinks before the party starts'', sa hon bestämt och visslade på bartendern. -''Okay, bring it''.

*3 timmar senare*

Camilla ställde sig upp på sin stol och fortsatte vinglades upp på bardisken.

-''Hello everybody!'', ropade hon för att överrösta musiken. Nästan alla tittade upp och slutade dansa. Musiken sänktes och nu hade hon precis allas uppmärksamhet. En drink hade plötsligt blivit fem och jag var rädd för att ställa mig upp över huvud taget. -''Oookay, so basically, it's my best friend's 18^th birthday today! Yay!''. Alla började applådera och busvissla. Jag kunde inte låta bli att le, även om jag bara ville att hon skulle gå ner därifrån så snabbt som bara möjligt. -''I know right! She's an amazing friend, so I want every single one of you to sing as loud as possible for Grace Kennedy, it's the girl over here, alright? Okay, one, two, three!''. Hela baren och även dom som satt och åt ställde sig upp för att sjunga för mig. Det kändes ganska overkligt. Inte för att dom i baren var nyktra på något sätt, men ändå, det var helt otroligt. När dom hade sjöngt klart ställde jag mig upp för att tacka dom och då fick jag ännu mer applåder. Just då kände jag bara för att släppa loss totalt. Det var min kväll och jag hade redan bestämt mig för att det skulle bli den bästa kvällen ever.

Efter att ha dansat i en timma slog vi oss ner vid baren igen. -''My feet hurts! Can someone get me a soda while I go to the bathroom, please? I think I need to throw up'', sa jag och la min handväska under armen. -''Yeah sure, I'll get it for you'', sa Lucas och la handen på min rygg. -''Do you want me to go with you?'', frågade Camilla innan jag gick. -''Yes''. Mitt huvud värkte och hela rummet snurrade runt. Camilla stannade utanför med min handväska medan jag gick in på toan. -''Are you sure you'll be okay?''. -''Yes, I'll be fine, just give me a minute'', sa jag och stängde dörren bakom mig. Jag satte på kranen och lät vattnet rinna en stund för att det skulle bli kallt, sen skvätte jag lite vatten på mina kinder. Hela mitt ansikte kokade men huvudvärken började släppa.

Efter en stund knackade det på dörren. -''Grace, are you okay?''. Det var Camilla's röst. -''Mm, I'll be out soon''.

*Cam's perspektiv*

Jag stod lutad med ryggen mot väggen mitt emot toaletten och väntade på att Grace skulle komma ut. Hon hade varit där en bra stund nu, så jag knackade på för att kolla att hon var okej. -''Grace, are you okay?''. Det dröjde någon sekund innan jag fick ett svar. -''Mm, I'll be out soon''. Jag gick bort från dörren och lutade mig mot väggen igen med armarna i kors. Det var tur att det inte hade blivit någon kö, tänkte jag. Men i samma stund dök det upp en kille runt hörnet. En kille som jag faktiskt kände igen.

-''Well, well, well, look who's here, can't keep away, huh?'', småskrattade jag. Han rullade ögonen mot mig och log. -''How could you know?'', sa han ironiskt och lutade sig med ena handen mot väggen.

*Grace's perspektiv*

När jag satt där hörde jag plötsligt röster utanför dörren. En utav dom var Cam's men den andra vet jag inte. Jag brydde mig inte heller. Det var väl bara någon utav killarna som hade bjudit henne på en drink tidigare. Jag tittade mig i den trasiga spegeln och fixade till mitt hår innan jag låste upp dörren och gick ut, men det var bara Cam där.

-''Hi'', sa jag kort. -''Hey! Are you feeling better?'', log hon och lade handen på min axel. -''Yeah, I'm fine – who was that guy you were talking to?'', frågade jag nyfiket.

-''Oh, nobody, just a guy I met before''. Hon ryckte på axlarna och krokade arm med mig. -''Shall we go back?'', frågade hon och nickade mot baren. Jag log och tog ett djupt andetag. -''Yeah, let's go''.

Lucas och några andra vänner som hade kommit medan vi var borta log mot oss när vi kom. Lucas var snabbt uppe på fötter med min läsk i handen. -''There you go, babe''. Jag log samtidigt som jag tog emot den. -''Thank you'', sa jag och gav honom en kyss. Han lade armen på min rygg och drog mig närmre honom. -''This, will be a night to remember'', viskade han.

Det kunde inte bli värre än förra året....eller?

Kommentera gärna vad ni tyckte! xx

Hej allihopa! Nu kör jag äntligen igång denna bloggen igen! Det ska bli jätte kul faktiskt för nu har jag fått en bra ide till denna novellen så jag hoppas att ni ska tycka om den! :) Förlåt för att denna delen är väldigt kort men fortsättningen kommer upp imorgon. Inget skulle göra mig gladare än om ni kommenterade vad ni tycker xx Detta är kapitel 1 och denna delen kanske inte är så rolig men man måste ju börja någonstans eller hur? Kram

(btw, header till denna delen kommer troligen upp imorgon)

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

-''Grace! Klockan är snart 6, du måste gå nu om du inte ska bli sen'', ropade mamma från nedervåningen. -''Kommer snart!'', ropade jag tillbaks och satte på mig mina svarta klackskor och tittade mig i spegeln en sista gång. Jag hade köpt en klänning härom dagen för ca 1500 kr. Den dagen var mamma nära på att döda mig på plats, men jag bestämde ju över mig själv nu så hon hade egentligen så mycket att säga till om när det gäller sådana saker. Jag är 19 år om bara några timmar, har egna pengar och egen bil, så ja, man kan väl säga att jag är en kvinna på heltid.

Mamma brukade ha problem med pengar när hon flyttade från Sverige hit till England för 12 år sedan, men sen, ett år senare började pappa, som jag inte har träffat på 10 år skicka pengar för att vi skulle klara oss. Efter skiljsmässan flyttade jag, mamma, min syster Sam, bror Jeremy och lillasyster Ellie till Holmes Chapel, England. Mamma och pappa hade lärt oss engelska redan från början eftersom pappa var brittisk så det var inga problem med det. Där växte vi sedan upp. När jag var 14 började jag jobba i ett bageri på helger och efter skolan, där jag träffade den underbaraste personen i hela världen. Harry Styles. Vi blev bästa vänner och gick sedan i samma klass i ett och ett halvt år innan vi flyttade tillbaka till Sverige för att mamma fick jobb här. Efter det tappade vi kontakten helt. Han slutade ringa och sms:en blev färre och färre. Där bodde vi sedan i 1 år, sen flyttade vi tillbaka till England, eller rättare sagt, London. Och här har vi bott i två år nu. Vart min pappa tog vägen efter skiljsmässan har jag ingen aning om. Han skickar fortfarande pengar, men jag vet inte vartifrån dom kommer bara. Både jag och Ellie brukar fråga mamma om hon vet vart han är, men hon säger alltid nej och att vi ska sluta tänka på det.

Ellie har bara träffat honom en gång i sitt liv, men jag önskar att hon aldrig hade gjort det. Den gången var hon bara 4 år och fattade inte riktigt vad som hände. Det hade varit mycket bättre om hon inte hade träffat honom för då hade hon inte behövt ha någon att sakna och drömma om varje dag. Jeremy var 13, Sam var 12 och jag var 11 senast vi träffade honom. Sam och Jeremy bryr sig inte om han lever eller inte längre. Jag antar att jag känner samma sak. Han har inte hört av sig på 10 år så varför ska vi bry oss? Om han brydde sig om oss skulle han velat träffa oss ofta, som vanliga pappor gör när ens föräldrar har skiljt sig. Men vad gör han istället? Åker iväg någonstans i världen med en 10 år yngre kvinna och troligen skaffar en ny familj. Det är vad vår pappa gjorde. Underbart eller hur?.

Mamma dejtade ganska mycket efter det men det blev aldrig något långvarigt med någon av dem. Jag hoppades bara att mamma skulle träffa någon snart så hon också kunde gå vidare.

Jeremy flyttade ut för ett år sedan så nu var det bara jag, mamma, Sam och Ellie kvar. Det kändes konstigt att inte ha någon kille kvar i huset.

För ett år sedan blev jag tillsammans med en kille som heter Lucas. Mamma gillar honom inte, och ingen annan i familjen heller för den delen. Jag vet inte vad det är som gör att dom inte gillar honom men det är väl för att dom tror att han inte är bra för mig. Om jag ska vara ärlig så är han lite av en ''bad boy''. När vi blev tillsammans fick han mig att testa droger. Vilket jag ångrar så sjukt mycket nu. Jag ryktes bara med. Det var inte meningen att något sånt skulle hända. Sen förbjöd mamma mig att träffa honom igen men det dröjde inte länge förän vi var tillsammans igen. Sen dess har det inte hänt något så det är jag väldigt glad för och mamma börjar acceptera honom mer och mer.

Idag fyller jag som sagt 19 år. Äntligen. Jag, Lucas och några vänner skulle ut och festa, så det är därför som jag köpte en så dyr klänning. Det var trots allt en speciell kväll och jag ville se så bra ut som möjligt. Det hade kommit gratulationskort hela morgonen från släkt och vänner. Både från England och Sverige. Till och med de från pappas sida av släkten kom ihåg denna dagen, vilket gjorde mig väldigt glad.

Jag drog några lätta drag med mitt nya röda läppsift över läpparna och rättade till klänningen innan jag tog min handväska i handen och gick ner till mamma i köket.

När jag kom ner satt Sam vid bordet med en bunt med böcker.

-''Ta'da'', sa jag glatt och snurrade runt. -''Snyggt sis! Jag hoppas att din kväll blir bättre än min...'', suckade Sam och bläddrade i en av böckerna. Jag la huvudet på sned med ett leende. -''Du måste inte sitta här hela kvällen, du kan hänga med ut'', föreslog jag och satte mig ner på stolen mitt emot. -''Det är min födelsedag trots allt''.

Hon tänkte precis säga något när mamma kom in i rummet och öppnade munnen. -''Åh nej du, Sam, du måste göra klart det där tills imorgon om du ska komma iväg till USA i höst'', sa hon och hängde disktrasan vid diskhon. Sam suckade ännu en gång. -''Mm, mamma har rätt, om jag inte blir klar med detta tills imorgon kan jag glömma mitt jobb i USA''.

-''Okej då..''.

-''Grace, ställ dig upp så jag får se hur klänningen sitter'', sa mamma och log.

Jag ställde mig upp och gjorde samma sak som jag gjorde framför Sam. -''Vad tycker du? Värd 1500, eller hur?'', småskrattade jag. Hon rullade ögonen mot mig men kunde inte låta bli att le.

-''Jättefin Grace – men nu måste du gå om du ska hinna i tid''.

Jag tittade på klockan. Tio över sex. -''Lucas borde vara här snart'', mumlade jag och mammas blick ändrades snabbt. -''Lucas? Ska han hämta dig? Jag trodde att du skulle åka med Camilla'', sa mamma förvånat men samtidigt väldigt oroligt.

-''Är du seriös? Han är min pojkvän mamma, så ja, han ska hämta mig''.

Jag trodde att hon hade kommit över hela den där insidenten nu. Lucas är en underbar kille när man lär känna honom men tyvärr så hann han inte bli så bekant med mamma innan det där hände.

Bara några sekunder senare hördes en tuta från en bil ute på gatan. -''När man talar om trollen'', sa jag och började gå mot hallen. -''Jag kommer hem sent, du behöver inte sitta uppe och vänta''. Mamma följde efter. -''Okej, ha det så kul nu gumman, och var försiktig, kör inte om du har druckit!'', ropade hon efter mig när jag öppnade dörren. -''Jaja, hejdå, älskar dig!'', sa jag och gick ut. Det var varmt ute, säkert 23 grader varmt. Sommaren hade kommit tidigt i år, men jag klagade inte. Det hade varit varmt hela Maj och nu var det äntligen Juni.

Lucas gick ut ur bilen för att möta mig men hann inte så långt inna jag var framme. -''Hey babe!'', sa han glatt och kysste mig. -''Hi'', log jag och besvarade kyssen innan vi satte oss i bilen. Det sista jag ville var att kvällen skulle spåra ur totalt precis som förra året. Då fick jag åka ambulans klockan 4 på morgonen och sedan åka till polisstationen på förhör. Det var inte riktigt så den kvällen var planerad, men eftersom jag var med Lucas förväntade jag mig inget annat än katastrof. Men jag hoppades bara att detta året skulle bli annorlunda.

Fortsättning följer...